Jonathan Hilli är årets Hanne Juul-stipendiat 2020

2020-04-18 - Nordiska Folkhögskolan

Jonathan Hilli är årets Hanne Juul-stipendiat 2020

Stort grattis Jonathan Hilli, som tilldelas årets Hanne Juul-stipendium!

Motivering
”Man förundras och rycks med. Sången börjar experimentellt utforskande bland disharmonier och skavande klanger. Efterhand landar tonen och texten harmonisk i poesin, i traditionen”. Så skulle man kunna beskriva årets stipendiats viskonst.

Årets stipendiat utforskar ständigt texten och musiken. Fantiserar, experimenterar, musicerar inlyssnande i samklang med den egna rösten, gitarren och sina medmusikanter. Han leker med röstens böjlighet och färger utan att ställa sig i vägen för gestaltningen och aldrig på bekostnad av traditionen. Han är en framtidens viskonstnär. Sedan utbildningen på Nordiska Visskolan vid Nordiska Folkhögskolan 2012-13 och Högskolan för scen och musik vid Göteborgs Universitet, har han vidareutvecklat viskonsten i professionellt utövande av sitt artisteri. Han är ständigt på jakt efter det oväntade och lekfulla. Med sitt dynamiska och dramatiska uttryck överraskar han i både nyskrivna sånger, egna tonsättningar av klassiska dikter och visor från den urnordiska repertoaren. Med sitt finska påbrå utnyttjar han möjligheten att låta två kulturer – den svenska och finska – mötas i visan.

Som värdig representant för utveckling, förädling och förnyelse av visan som konstform är det med stor glädje Nordiska folkhögskolan utnämner Hanne Juul-stipendiets andra stipendiat: Jonathan Hilli!”

Om Hanne Juul-stipendiet
I trettio år ledde vissångerskan och pedagogen Hanne Juul ett banbrytande arbete och byggde upp Nordiska Visskolan till att bli nordens främsta utbildning för visartister. I samband med att hon gick i pension 2019 inrättade Nordiska folkhögskolan ett stipendium i hennes namn. Stipendiet ska gå till en ung visartist som utvecklat, förädlat och förnyat visan som konstform. Det första stipendiet, som delades ut förra året, gick till Jenny Almsenius.

Om årets stipendiat Jonathan Hilli
Jonathan Hilli är en finlandsvensk artist, uppvuxen i Helsingfors, men boende i Göteborg sedan 2011. Han började som klassisk gitarrist och sjöng i hårdrocksband under gymnasieåren, men landade via sitt intresse för teater, poesi och berättande musik först på Högskolan för scen och musik i Göteborg, och så småningom, närmare bestämt 2012, på Nordiska Visskolan vid Nordiska folkhögskolan i Kungälv. ”Där kände jag mig hemma, kanske mest hemma någonsin” säger Jonathan. ”Det var fint att vara i en miljö där man kunde utforska saker på egen hand, men också samspela och följa med varandras processer i klassen. Hanne Juul inspirerade mig till att se till att man är i tidens brännpunkt när man går upp på scenen. Hon lärde mig att ha ett förhållningssätt till texterna och låtarna, och att man kan öva på interpretationen av en text lika mycket som finmotoriken i vänsterhanden. Hennes vistolkning pushade en att formulera sin egen metod att vara närvarande och medveten – att ha en scenberedskap.”

Debutalbumet ”Jordsånger” kom 2018, och belönades med Manifestpriset i viskategorin året därefter. Ett nytt album, ”Sånger att brinna till” var planerat att släppas i maj i år, men till följd av coronaviruset får det vänta till september. Temat är förnyelse och entropi – genom att förgöras blir man något nytt, och albumet innehåller både egna låtar och tonsättningar av bland annat Stig Dagerman. Musikaliskt drar det mot hans rötter – finsk tango, rock, konstmusik och fransk chanson.
”Jag förhåller mig ganska abstrakt till den svenska vistraditionen”, säger Jonathan. ”Visan är en slags antigenre – det är det man vill uttrycka som är det väsentliga, inte snäva genredefinitioner. Det gör att jag känner mig friare musikaliskt och kan göra hur jag vill.”

Stipendiekonsert 7 november 2020
Hanne Juul-stipendiet offentliggörs och delas ut den 18 april. Stipendiekonserten är flyttad till 7 november pga risken för smittspridning av covid-19.

Här kan du läsa mer om Jonathan Hilli och här kan du lyssna på hans musik.

Varmt grattis, Jonathan!