Jeg heter Mina, er 23 år gammel og gikk Text och Bild høsten 2018. Jeg er opprinnelig fra Ålesund i Norge, og flyttet til Sverige forrige høst for å gå her på Nordiska. Tidligere har jeg blant annet jobbet i bokhandel, godteributikk og barnehage, og studert litteraturvitenskap i Bergen.
På Text och Bild får man både jobbe med skriving og med å utvikle sin egen visuelle fortellerstil gjennom blant annet tegning, maling og fotografi. Innenfor tekstdelen var vi innom ulike sjangre som poesi, selvbiografi og låttekster. Vi fikk besøk av forskjellige gjestelærere, som alle kunne gi innblikk i sine kreative verdener og prosesser. Gjennom terminen hadde vi mange ulike oppgaver og prosjekter, og det hele ble avsluttet med en lang prosjektperiode der man fikk gjøre akkurat det man selv ville. Selv lagde jeg en liten bok, som igjen ble starten på et mer langvarig eget prosjekt i form av en bokserie. Det var veldig gøy å se at jeg hadde lært nok i løpet av kurset til å skape noe jeg var fornøyd med, og også veldig kult å se at folk likte boken!
Min favorittdel av kurset var kanskje da vi i en hel uke hadde besøk av den norske forfatteren Gro Dahle. Hun er en utrolig dyktig kreatør, som både kunne dele med seg av egne erfaringer, komme med nyttige råd om den kreative skapelsesprosessen, og som først og fremst lærte oss masse om billedbøker og det å skrive for barn. Ellers hadde klassen diktopplesning på Bokmässan i Göteborg, en veldig stemningsfull performance på kunstinstituasjonen Röda Sten, og fikk generelt skrive og skape utrolig mye! Linjelærer Malin la til rette for et fantastisk klassemiljø, og var en god veileder gjennom alle de forskjellige aktivitetene vi var gjennom i løpet av terminen. Og man skjønte ganske raskt at selv om det finnes et tema eller utgangspunkt for et prosjekt, så er det viktigste at man går sin egen vei og gjør det man selv vil.
Det jeg først og fremst satt igjen med etter høsten på Text och Bild, var at jeg ikke lenger var redd for å prøve meg fram, verken i tekst- eller bildeverden. Jeg lærte meg å bare begynne et sted, og så rett og slett se hvordan det går! Ikke være redd for å begynne, ikke tenke at alt må bli perfekt eller engang ferdig, ikke være redd for hva folk kommer til å synes. Og, jeg kom over min livslange frykt for det å prate foran en større gruppe med folk, noe jeg er veldig glad for.
Jeg trivdes faktisk så godt at jeg ville fortsette på Nordiska, og akkurat nå går jeg linjen Visuellt Berättande. Der får jeg drive med mye av det samme som vi gjorde på Text och Bild, og selv om det nå er fokus på det visuelle merker jeg at jeg i mange prosjekter naturlig inkluderer tekst. Ellers er det et herlig sosialt miljø på skolen, og det finnes alltid muligheter til å finne på noe morsomt, enten her i Kungälv eller i Göteborg. Selv driver jeg for eksempel med klatring, og prøver å lære meg å spille gitar og å stå på skateboard. Jeg vil også nevne at noe av det som er så flott med å gå på folkehøgskole, er at det finnes flere ulike kreative linjer – og det er umulig å ikke inspireres, når fotoklassen har utstillinger, musikklinjen spiller konsert, og man generelt får møte så utrolig mange engasjerte og talentfulle mennesker. Jeg kan virkelig si at denne perioden har vært den beste i mitt liv hittil, og jeg merker at jeg har utviklet meg veldig mye siden jeg kom hit! Hurra for folkehøgskole, og hurra for Nordiska.
Mitt år på Nordiska Folkhögskolan blev en kombo av kurserna Visuellt berättande och Text och Bild. Att ge mig själv utrymme att under ett år upptäcka nya delar av min skapande sida har varit otroligt utvecklande, både som kreatör och som person.
Jag upplever att skolan är en unik miljö där det är tillåtet att prova det jag själv är intresserad av samtidigt som jag får möjlighet att prova sånt jag inte visste att jag tyckte var kul, till exempel som som att skriva ur ett barns perspektiv eller att måla tusch. Kunniga lärare tillsammans med underbara gästlärare gör det till en upplevelse med minnen och vänner för livet.
Förutom själva kursinnehållet skulle jag säga att blandningen av människor i klasserna jag gått i är det som kanske tillfört allra mest. Att ingå i grupper med personer i alla åldrar med olika bakgrund och erfarenhet är för mig det som gör kurserna så unika och viktiga. I min värld är det sällan så det är i samhället i övrigt, därför är jag otroligt glad att fått vara del av både Visuellt Berättande och Text och Bild. Att jag efter kurserna har fortsatt måla, haft egna vernissager och skriver varje morgon är jag förstås också oerhört glad och tacksam för. Att jag under året också hittade en blivande podd-kollega känns som en lyxigt extrapresent.Att fortsätta skapa är det viktiga för mig nu. Skapande hör för mig ihop med hälsa och är ett fantastiskt verktyg att utveckla och upptäcka sig själv genom, varje dag.
Josefin Andersson, Visuellt Berättande 2018, Text & Bild 2018, Fördjupningskurs text 2019
Var det mindre än ett år sedan jag valde att söka kursen Text & Bild? Det är lätt att såhär i efterhand stanna upp och ge mig själv en stolt klapp på axeln över mitt beslut att börja på Nordiska höstterminen 2018, som om det vore en självklarhet. Det har inte bara varit ett helt fantastiskt halvår, utan det har också gett de där – faktiskt – avgörande bitarna för nya lyckliga vägskäl redan direkt efter kursens slut. Redan nu har jag genom utbildningen fått möjligheter att använda skrivandet och bildberättande i olika arbetsuppdrag som jag tidigare knappt tillät mig fantisera om. Jag vet inte om det är utbildningen i sig, eller det självförtroende och den glädje som kunde tillåtas utvecklas i en miljö likt den på Nordiska, som varit bidragande till det. Högst troligt är det båda delar. Men det är något väldigt speciellt med att spendera en tid bland så många kreativa människor på en så öppen plats och med så prestigelösa förutsättningar – så pass att jag nog skulle våga råda de allra flesta som vill ge sig själva tid åt skrivandet att gå kursen Text & Bild. Och sen med det som utgångsläge, att låta sig dras med av allt det andra som skrivarglädjen kan ge…
Kursen Text & Bild var min första kreativa utbildning, och för mig personligen var det långt ifrån ett självklart beslut att söka. Faktum är att det var ett ganska så ängsligt beslut, samtidigt som jag hade börjat inse att det var dags att ta min kreativa vilja på allvar. Åtminstone prova att ta den lite på allvar.
På bara en termin har känslan av att inte få tillräckligt med utlopp för och tid till kreativitet ersatts med en kreativ vardag. Jag har fått förundras över kraften i berättelser som kommit både ur mig själv och de fantastiska människor jag fått komma nära i skolan, jag har skrattat tills jag gråtit och gråtit tills jag skrattat. Insett att jag ju faktiskt älskar poesi, och kanske också förlikat mig med tanken på hur svårt det ibland är att skriva. Sen har jag fått så mycket mer, men med respekt för ovan nämnda förlikning, gör jag det nog mest rättvist att istället låta orden få formuleras i upplevelserna för den som väljer att söka till Nordiska nästa termin.
Det är nästan lite larvigt hur betydelsefull en kurs kan bli för ett liv, och aldrig någonsin trodde jag väl att jag skulle bo på ett litet berg i Kungälv – men, belöningarna väntar ibland helt oförutsägbart på Fontinberget.