Var det mindre än ett år sedan jag valde att söka kursen Text & Bild? Det är lätt att såhär i efterhand stanna upp och ge mig själv en stolt klapp på axeln över mitt beslut att börja på Nordiska höstterminen 2018, som om det vore en självklarhet. Det har inte bara varit ett helt fantastiskt halvår, utan det har också gett de där – faktiskt – avgörande bitarna för nya lyckliga vägskäl redan direkt efter kursens slut. Redan nu har jag genom utbildningen fått möjligheter att använda skrivandet och bildberättande i olika arbetsuppdrag som jag tidigare knappt tillät mig fantisera om. Jag vet inte om det är utbildningen i sig, eller det självförtroende och den glädje som kunde tillåtas utvecklas i en miljö likt den på Nordiska, som varit bidragande till det. Högst troligt är det båda delar. Men det är något väldigt speciellt med att spendera en tid bland så många kreativa människor på en så öppen plats och med så prestigelösa förutsättningar – så pass att jag nog skulle våga råda de allra flesta som vill ge sig själva tid åt skrivandet att gå kursen Text & Bild. Och sen med det som utgångsläge, att låta sig dras med av allt det andra som skrivarglädjen kan ge…
Kursen Text & Bild var min första kreativa utbildning, och för mig personligen var det långt ifrån ett självklart beslut att söka. Faktum är att det var ett ganska så ängsligt beslut, samtidigt som jag hade börjat inse att det var dags att ta min kreativa vilja på allvar. Åtminstone prova att ta den lite på allvar.
På bara en termin har känslan av att inte få tillräckligt med utlopp för och tid till kreativitet ersatts med en kreativ vardag. Jag har fått förundras över kraften i berättelser som kommit både ur mig själv och de fantastiska människor jag fått komma nära i skolan, jag har skrattat tills jag gråtit och gråtit tills jag skrattat. Insett att jag ju faktiskt älskar poesi, och kanske också förlikat mig med tanken på hur svårt det ibland är att skriva. Sen har jag fått så mycket mer, men med respekt för ovan nämnda förlikning, gör jag det nog mest rättvist att istället låta orden få formuleras i upplevelserna för den som väljer att söka till Nordiska nästa termin.
Det är nästan lite larvigt hur betydelsefull en kurs kan bli för ett liv, och aldrig någonsin trodde jag väl att jag skulle bo på ett litet berg i Kungälv – men, belöningarna väntar ibland helt oförutsägbart på Fontinberget.
