Jag tyckte länge att det kändes klyschigt att säga att jag inte kunde leva utan musiken. Numera har jag dock kommit fram till att jag ju faktiskt är lite av en klyscha och att musik är det som håller mig flytande.
Jag har alltid uppskattat bra lyrik, men har för kort attention span för att läsa ut särskilt många böcker och är oftast alldeles för upptagen med att lyssna på musiken för att uppfatta en låttext om jag inte får läsa den separat.
Året på Visskolan innebär ett nytt sätt att tackla musiken. Jag försöker lära sig sjunga rent, få mina grubblerier nerskrivna i någon sorts versform och eventuellt någon gång titta publiken i ögonen. Jag skulle aldrig erkänna att jag vill bli framgångsrikast i världen, det enda viktiga för mig i nuläget är att utvecklas på ett personligt plan.
Jag är ytterst tacksam för denna möjlighet.
Hör Martins sång här Text och musik: Elin-Louise Ahlberg & Gustav Bäcklin
