I höst har jag slagit mig till ro i ett gammalt fint hus i Kungälv, där jag trivs bra med skogen precis bredvid. Texter och melodier kommer jag på lite här och var, både i skogar, bussar och på Liseberg. Så fort jag börjat identifiera mig med låtteman som ”känns som jag” så börjar jag omedvetet skriva om något helt annat, men återkommande teman i mina låtar just denna höst är kroppen, gränser, vänskap och barndom. Försöker avveckla min besatthet av att ständigt rimma, men då blir allt jag skriver mest en dimma.
Inspireras av människor runt omkring, och musikaliskt särskilt Iris Viljanen, Vasas Flora och Fauna samt Annika Norlin.
Foto: Mattias Johansson
