2026-06-09 - Nordiska folkhögskolan - Rektors tal

Skolavslutning

Rektors tal

Fortsätt som ett höstlöv i vårens första flod
Som ett hjärta som vägrar sluta slå
När varje bön gått åt, fortsätt.

Fortsätt.

Igår på din veckosamling påminde du oss Inuk. Om vikten av att söka sig mot bildning och att utbilda sig om vi gått vilse, vikten av att genomföra och vikten av att fortsätta när man möter osäkerheten. Och det är just detta ni alla är igång med. Att bilda och utbilda er och att fortsätta. Så fortsätt. Och det säger jag lika mycket till denna skolan som till er.

Nästa år firar Nordiska folkhögskolan 80-årsjubileum. I slutet av andra världskriget var det de två folkhögskolelärarna Essie och Sture Altvall, som tillsammans med två andra folkhögskolelärare Carin Cederblad och Carl Guldagger som de träffat i Danmark, fick idéen om en nordisk folkhögskola.

Tillsammans formulerade de i efterkrigstiden efter fem år av krig och stängda gränser en vision om en skola för mötet, det fria samspelet och den samverkan som växer fram genom det. En skola där man delar sina verkligheter, upptäcker världen och sina egna möjligheter.

Med envishet och mod såg de till att hitta pengarna för att kunna starta skolan och det var verkligen bokstavligt talat för när de hälsade de första 33 eleverna välkomna till skolan i oktober 1947 så hade de egentligen bara finansiering till tre månaders skoldrift. Men de hade modet, uthålligheten och visionen och på något sätt löste de det och tack vare det kan vi, snart åttio år senare fira avslutning här på Nordiska folkhögskolan idag.

Så vi fortsätter, i deras anda, hoppas vi, att vara en skola där man kan upptäcka sina egna möjligheter i mötet med andra.

För bara en vecka sedan hade skolan besök av Serheii Chumachenko som är rektor på Ukrainas enda folkhögskola. En folkhögskola som man på något mirakulöst vis startat igång mitt under ett pågående krig utan några egentliga medel. I likhet med grundarna av den här skolan så måste Serheii också ha en stor portion mod, uthållighet och inte minst envishet. Serheiis vision är tydlig, Ukraina behöver runt 400 folkhögskolor för att kunna bli en samhällskraft som kan säkra och försvara demokratin.

Serheii pratar om hur kriget skapar en tappad generation, att det i hans landsby bara finns äldre människor och barn och unga. Och Serheii pratar om hur barnen och de unga människorna i hans landsby kan känna att det inte finns någon framtid. Samtidigt har han upplevt hur en vistelse på hans folkhögskola och en kurs i fotografi kunde väcka drömmar och starta ett samtal om framtiden. Att folkhögskolan och konsten kan ge hopp. Han ser det brinnande behovet av bildning och utbildning, det kan rädda en generation och ge dem en tro på framtiden och på demokratin. Serheii berättade flera gånger hur det rörde honom djupt att se hur ni, deltagarna här på Nordiska, var så självständiga och fria. Att detta är en plats där man skapar och bygger ett öppet samhälle.

Så vi fortsätter.

Och till både er som slutar här idag eller fortsätter till hösten, ta med er mötet som har skett här och fortsätt att upptäcka världen och era möjligheter att verka i den. Ge inte vika för rädslan. Fortsätt. Minns vad det är för typ av samhälle vi vill skapa egentligen och spjärna emot när vi tycker att går åt fel håll. Ge, om inte hela så i alla fall delar av era liv, till öppenhet, samtal och förståelse.

Fortsätt som ett höstlöv i vårens första flod
Som ett hjärta som vägrar sluta slå
När varje bön gått åt, fortsätt

Et hav der vugger sig til ro, Juliane Preisler och tonsatt av Matti Borg

Et hav, der vugger sig til ro nu en strand der mørkner så blidt, en ren orangerød magi en fred, der rækker vidt mens vi holder hænder.